Handgjort papper från Amalfi

När helst en turist träffar på Amalfi, en stad där legend och historia möts har han säkert hört talas om dess tidigare storhet som stark sjöstat och som Italiens andra sjörepublik.
Knappast skulle han väl föreställa sig att också tillverkningen av handgjort papper är en bland många bedrifter, historiska, arkitekturiska, artistiska, vilka tillsammans med dess underbara kust gjort detta till i mångas mening en gudomlig kuststräcka. De första rapporterna om papper kom från Kina, där det sägs ha uppfunnits i det andra århundradet före Kristus av en genialisk mandarin vid namn Tsai Lun.
I det sjunde och åttonde århundradet började också japanska och andra intilliggande nationer att tillverka denna nya produkt vilken sedan snabbt spreds över mellanöstern och Arabien.
I Europa kom papper med säkerhet i bruk före 12:e århundradet. När papyrusrullarna blev dyrare och som en konsekvens därav hölls mindre i lager.
Slutsatsen är klar men obevisad, att det var folk från Amalfi som vid den här tiden hade de första kommersiella relationerna med Arabien som införde papper i Italien. Hur som helst med det, vad som säkert är, är att Amalfi var bland de första städerna i Europa med att tillverka handgjort papper.
Fler och fler fabriker sattes upp både i Amalfi och i andra städer och byar utmed kusten. Detta gav skjuts åt en stark industri vilken har lyckats överleva till idag.
I en undersökning i provinsen från 1811 (kallad Citra) kan man läsa att Amalfi hade 14 “pappersbruk”, Tramonti och Maiori 15, Minori 8 och Ravello 3.
I den här rapporten som är gjord av en regeringsämbetsman vid namn Gennaro Guida kan man också läsa:
I dessa fabriker där arbetet utföres av vattendrivna maskiner eller träverktyg såsom spindlar, hjul, spadar, skruvar, hammare och stänger är det möjligt att tillverka fint skrivpapper av alla sorter efterfrågade över hela riket. I många fabriker i och för sig bara den grova sorten, och beroende på vattentillgången var inte alla fabriker i gång hela året.
Det handgjorda papperet tillverkat i Amalfi och dess omgivningar användes uteslutande genom Angevin och Bourbon dynastin, på alla kungliga kontor som ett bevis på att det var officiella dokument.
Det enda undantaget var kung Fredrik II, som för att kontrollera den snabba spridningen år 1820 förbjöd användandet vid de kungliga kontoren i Neapel, Sorrento och Amalfi.
Det papper som då vanligen producerades kallades “Bombacina papper” efter namnet på den gamla arabiska staden Bambyche där det ursprungligen gjordes av lin och hampalump. Detta hade blivit vida spritt på marknaderna i Amalfi och i grannbyarna sedan 13:de århundradet och hade cirkulerat med Amalfis vapensköld präglat på det som en kvalitetsgaranti och som skydd mot orättvis konkurrens. Vid olika tider har ryktbara familjer från Amalfi såsom Bonitos, De Anchoras, De Lucas, De Guidos, Amatrudas, Milanos, e.t.c ägt pappersfabriker. Och eftersom vi nämner familjen Milano så måste vi säga att existensen av museet för handgjort papper i Amalfi som finns i Valle dei Mulini är ett verk av en av familjemedlemmarna som fick den goda idéen att ändra den gamla familjeägda pappersfabriken till ett privat museum, vilket fick officiell status 1971.
Ramar med metallnät, hammare, pressverktyg, drivhjul, och alla andra verktyg och maskiner som användes för tillverkning av det handgjorda papperet finns och visas där.
En fruktansvärd flodvåg 1954 som orsakade stora skador på kusten ända till Cava och Salerno, förstörde även dussintals papersfabriker i Maiori, Tramonti och Amalfi.
Trots detta får man betrakta det som en prestation att några pappersfabriker fortfarande är i bruk i dessa kust och sommarorter.
Amalfis handgjorda papper tillverkades så här:
Det råmaterial som användes var lin och hampalump som först skars i små bitar och sedan slogs med vattendriven hammare eller trästötar (typ mortelstöt) i stora stenbehållare till dess den förvandlades till en fibermassa.
Denna “deg” hälldes sedan i rör och en arbetare tog en ram med ett fint nät och spred sedan massan i ramen i ett tunt lager.
Degen sköljdes sedan och lades mellan 2 filtlager och pressades hårt för att få bort vattnet.
Bladet hängdes sedan upp i friska luften för att torka och behandlades sedan med en sorts animaliskt lim och sträcktes för hand. Bladet var sedan färdigt för användning.
På samma sätt gör man även idag och papperet används för reproduktioner av gamla tryck, vackert brevpapper eller för att trycka värdefulla artistiska upplagor av böcker.